Imorse blåste det nästan storm, mina ägare undrade om han hörde tåget och undrade vart det gick 🙄😂 Det var ”bara” vinden som ven i tallarna 😳

Det var dax att styra mig till nästa plats och nu börjar vi vara över gränsen för tre timmar till Varberg sjukhus…

Innan varje ny ort kontrollerar mina ägare sträckan till Varberg för att kunna inställa sig som förlossningsassistent vid behov. Nu har dottern snart gått 1 vecka över tiden…det borde vara dax snart. Denna gång mättes sträckan från Ronneby…

Ronnebyhamn är en liten ort med en liten liten camping och en ställplats för ca 15 HB’n.

Mina ägare tog cyklarna in mot Ronneby och skulle följa naturkartan… den visade vägen via skogen. Vad härligt tyckte mina ägare som ville ut och cykla och i stormen skulle det bli tufft. Skogen måste vara lättare i alla med tanke på blåsten.

Trodde de ja 😬😂 skogsvägen visade sig vara en stig! Full med stenar i alla storlekar och stora grova rötter och som gick up och ner och var tuff t.o.m. utan cykel. Jackan åkte av…ilskan höjde värmen ännu mer…tillslut fastnade hennes trampor mellan stenarna och då gav hon upp. ”Detta är bara en fjärdedel av vägen, men jag går resten!” 😡🤬

Turen var på hennes sida idag, då de två minuter senare kom ner till en grusgång som gick hela vägen till Ronnebybrunns grusgångar. En runda i stan och sedan kände dem att de kan Ronneby nu. Två gånger räcker även om Ronnebybrunn är mysigt och Ronnebyhamn har en bra ställplats…

Vägen hem gick längs Ronnebyån ner till östra hamnen och därifrån hit till mig. En skön cykeltur på 1,6 mil. Längs ån satt en (?) rovfågel och den riktigt blängde på mina ägare som stannade till med kameran.

Tillbaka hos mig satte de sig bakom en häck i solen för att få lite lä. Nu har vindarna mojnat något så vi skall nog sova gott inatt oxå.